När vi gick på slingan i morse fick Dippa värsta spelet. Hon började springa som en galning kors och tvärs, in och ut ur skogen. Hoppade och studsade över stock och sten. Rätt som det var sprang hon rakt ut i skogen och försvann..... Då blev matte orolig - väldigt orolig - tänk om vi hade slarvat bort Dippa för alltid. Men några sekunder senare kom Dippa skuttandes lika glatt tillbaka. Puh!

 Resten av rundan fick Dippa gå kopplad.

 Sen åkte vi till jobbet och där har jag haft fullt sjå med att vakta min säng så att Dippa inte skulle ta den. Allt annat får hon låna av mig men inte sängen på jobbet. I och för sig är det inte så jobbigt att vakta den, jag passar på att sova under tiden.

 I kväll skulle matte testa att släppa Dippa lös i skogen och se om hon höll sig lugn som hon brukar när vi går där. Hon tänkte kanske att Dippa bara fick sånt där fnatt när man går på en motionsslinga och hon får för sig att här ska det minsann motioneras.

 Men nej då hon blev lika glad och studsig som i morse. Men nu hade matte bättre koll och ropade på henne innan hon stack för långt iväg. Dippa är nämlingen ganska duktig på inkallning så det funkade bra. Jag var också på min vakt och när hon sprang ut i terrängen så sprang jag efter och "hämtade" henne. Allt gick bra ändå tills vi om till den svarta bäcken.....

 Jag har ju badat i den ett antal gånger så matte bär alltid mig över den. Det borde hon haft gjort med Dippa också. Dippa gillar inte att bada i sjöar så matte trodde inte att hon skulle gilla att bada i bäcken, men det gjorde hon. Ja, även en brun hund blir svart efter ett dopp där.

Kramelikram

Salma